• Bruksledaren

Slumpen eller ödet – sunt förnuft och medmänsklighet...


11.2 km blev det idag med stopp för lunch vid Ötjärn. Vid starten visade termometern -13 grader och det höll nog i sig kändes det som. Jag tog lunch där solens strålar värmde och gick sedan hem via Ötjärnsvägen. Framme vid korsningen mot Kolarbysjön och stigen som går till vänster mot vattentornet stannade jag och funderade vilken väg jag skulle ta hem.

Det skulle visa sig vara tur att jag valde vägen rakt fram genom Rönningen och Kolarbyn... Jag följde gångbanan fram till Alfaskolan där jag på långt håll såg en person med krycka stå framåtlutad med stöd av staketet. Jag såg fyra personer bara gå förbi innan jag nått fram... Jag gick fram och satte mig på huk för att se personen och frågade hur det stod till.

Det var en äldre kvinna som var ordentlig yr. Jag fick veta hennes namn och att hon legat inne för en stroke och kommit hem i torsdags. Jag sade att jag tycker vi ringer en ambulans men hon var riktigt envis (samtidigt som hon grät) och ville inte gå med på det. Jag insisterade och efter 5 minuters tjat så gav hon med sig. Tack och lov var hon klar i huvudet och kunde svara på frågorna jag ställde, rabbla personnummer och ville veta mitt namn.

Under tiden jag väntade med henne tittade jag upp på byggubbarna som håller på vid Alfaskolan och tänkte: - Allvarligt! Hur bra uppsikt som helst över denna stackars kvinna och ingen kunde gå dit och kolla läget?!?!

Jag kände hur jag kokade av ilska och det lilla hopp jag har om medmänsklighet tog sig ännu en törn...

Till slut kom ambulansen och jag kände mig lättad men ledsen över vad hon berättat om hennes livssituation medans vi stod där. Det var en person som stannade under tiden jag höll damen sällskap och frågade om hen kunde hjälpa. En person!!!!

Det var snudd på att jag valt en annan väg hem idag men ödet/slumpen ville annat och glad är jag för det. <3

Dagens GPX.



2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla